mystorieaboutJB DEL 6
Jag öppnade försiktigt kuvertet och kollade vad det var där i, det var en flygbiljett och en broschyr och jag läste det högt vad det stod på den:
- ATLANTA SKI! Nä ni skämtar väl? Sa jag och kunde inte låta bli att gapa med munnen.
- Nej gumman du, jag och pappa ska fara till Atlanta och åka skidor i deras populära skidbacke.
- OMG, TACK SÅ MYCKET! Halv skrek jag och kramade om båda två. När åker vi?
- Det är ett tag kvar, det är ju bara Augusti nu men vi åker den 4 December. Svarade pappa.
- PERFEKT! Svarade jag och kramade om dom igen.
Sedan gick jag upp på mitt rum och loggade in på twitter och kollade om någon hade uppdaterat något intressant.
Jag gick in på Justins twitter och läste, han hade nyss varit inne och skrivit.
Jag blev helt stel när jag läste det, och jag läste det om och om igen men kunde inte fatta det.
Det stod:
Jaha, så det var därför.
Det var därför han hade ignorerat mig i receptionen säkert.
Han hade träffat en annan tjej som han gillade mycket mer än mig.
Fast.. Han kanske inte ens hade gillat mig? Varför tog jag allt förgivet.
Bara för att jag blev hans One Less Lonely Girl och vi pratade och han sa vi kanske ses någon dag så betyder det inte att han skulle ens gilla mig.
Jag loggade ut från twitter och slängde mig i sängen. Hur kunde jag tro att Justin Bieber? skulle gilla mig.
Allting var bara så... åhh, just nu. Allting! och då menar jag verkligen ALLT gick snett just nu.
Månaderna gick. Jag hade inte den bästa tiden i mitt liv kan man säga.
Skolan rullade på som vanligt och helt plötsligt vart det December och det var dags för resan till Atlanta.
Det kändes bra den morgonen när vi for iväg till flygplatsen, det skulle bli skönt att fara bort ett tag från Sverige och bara umgås med familjen och slippa allt annat.
När vi klev på flygplanet så kände jag hur mycket jag verkligen skulle sakna Sverige, och speciellt Yasmin och Rebecka, men det var ju bara 1 vecka. En hel vecka. Borta från mina bästavänner, skulle jag verkligen klara det här?
Men snart skulle vi vara i Atlanta och då skulle säkert tiden gå så fort för jag skulle ha så kul.
Fast det hade varit roligare om någon av dom hade följt med, mycket roligare.
Jag tänkte inte på något längre utan satt bara och blundade och hoppades på att tiden skulle gå fort, och de gjorde den.
Efter en 9 timmars lång resa med flyg så var vi äntligen framme i Atlanta.
När vi hade klivit av flyget och checkat ut våra väskor så gick tog vi taxin till skidstället där vi skulle bo i en stuga.
Taxi chauffören sa att det ungefär skulle ta 1 och en halv timme från flygplatsen till skidstället så det var bara att åka bil ett tag.
Atlanta var verkligen vackert, tänkte jag medans jag satt och tittade ut genom bilrutan när taxin körde.
Det var mycket mer roande att sitta och stirra ut genom bilrutan här än vad det var hemma.
Det enda man såg hemma var skog, vilket det inte var här.
När vi äntligen var framme så gick vi till receptionen för att få nycklarna till vår stuga som mamma och pappa hade bokat.
Stugan var faktiskt rätt mysig och jag insåg att det skulle bli rätt härligt att få åka skidor hela dagarna.
Jag utforskade vår stuga ett tag sen så började jag packa upp mina saker i det rummet jag skulle sova i.
Precis när jag var klar så ropade mamma på mig och jag gick dit för att se vad hon ville.
- Vi ska bara äta lite lunch nu sedan kan vi gå och köpa liftkort för hela veckan sen är det bara att åka hur mycket du vill gumman. Sa mamma.
Jag satte mig vid köksbordet och väntade på att maten skulle bli färdig.
Jag tittade ut genom fönstret som var vid köksbordet, det var fullt med andra små stugor runt omkring våran.
Maten blev klar och jag försökte trycka i mig så mycket som möjligt för att jag skulle orka åka hela dagen även fast jag inte var ett dugg hungrig.
Som tur var så låg själva liften upp till toppen av skidbacken rätt så nära stugorna.
Det var då tur, för jag hade ingen lust direkt att vara tvungen att åka 1000 meter med slalomskidorna innan man kom till liften.
Vi gick och köpte liftkort sedan gick jag tillbaka till stugan för att ta på mig all skidutrustning.
Vi åkte iväg till sittliften och jag var rätt så rädd när vi skulle kliva på den för jag hade aldrig gjort det förut.
Det var då tur att man kunde sitta alla tre i en för jag hade då inte vågat åka själv.
Jag försökte ta det lite lungt även fast jag hade höjdrädd. Jag tittade försiktigt ner, vi var flera meter upp i luften. Vilket gjorde mig ganska skräckslagen, men jag försökte att inte tänka på det.
Allting gick fint fint när vi skulle kliva av liften sen, även fast jag trodde att jag inte skulle komma av och dö istället.
Wow, det var verkligen jätte vackert att stå uppe på toppen och titta ut.
Man såg så långt. Detta var verkligen någonting jag skulle minnas.
Vi åkte några gånger, upp och ner för berget.
När vi hade åkt upp till toppen av berget än en gång så sa mamma;
- Nä nu får det här bli mitt sista åk för idag.
- Jo jag tror det blir mitt sista också för idag. Sa pappa. Och du då Sarah? ska du fortsätta att åka eller?
Eftersom jag inte hade någon lust att sluta åka så sa jag att jag skulle fortsätta att åka.
Undra bara hur det skulle gå för mig att åka liften.
Vi åkte ner och dom åkte rakt ner till stugorna och jag svängde av till liften.
Jag ställde mig i den jätte långa lift kön och väntade med pirr i magen på att det skulle bli min tur.
När det nästan var min tur att åka så petade killen bakom mig på mig,
- Alltså, är det okej om jag åker med dig upp? för det tar så lång och vänta annars. Frågade han.
- Visst, det är okej. Sa jag och orkade inte ens vända mig om och titta bak.
När vi skulle sätta oss i liften så gick det helt perfekt.
Vi hade suttit tysta hela vägen ända tills jag satte upp mina skidglasögon på huvudet istället för att ha dom nere för det hade slutat att blåsa så mycket, då tittade han på mig och sedan satte han också upp sina.
Det var precis då jag tittade på han för första gången.
Jag blev rätt så stel i kroppen när jag såg vem det var, han värkade också känna igen mig för han blev ganska förvånad.
Men va, vad gjorde han här, va? nu förstod jag verkligen ingenting.
Atlanta
De vart ganska kort men vi ska skriva ett till inlägg senare tror jag.
Så vem tror ni den dära killen är då?
Kommentera för mer!
- OMG, TACK SÅ MYCKET! Halv skrek jag och kramade om båda två. När åker vi?
- Det är ett tag kvar, det är ju bara Augusti nu men vi åker den 4 December. Svarade pappa.
- PERFEKT! Svarade jag och kramade om dom igen.
Sedan gick jag upp på mitt rum och loggade in på twitter och kollade om någon hade uppdaterat något intressant.
Jag gick in på Justins twitter och läste, han hade nyss varit inne och skrivit.
Jag blev helt stel när jag läste det, och jag läste det om och om igen men kunde inte fatta det.
Det stod:
Jaha, så det var därför.
Det var därför han hade ignorerat mig i receptionen säkert.
Han hade träffat en annan tjej som han gillade mycket mer än mig.
Fast.. Han kanske inte ens hade gillat mig? Varför tog jag allt förgivet.
Bara för att jag blev hans One Less Lonely Girl och vi pratade och han sa vi kanske ses någon dag så betyder det inte att han skulle ens gilla mig.
Jag loggade ut från twitter och slängde mig i sängen. Hur kunde jag tro att Justin Bieber? skulle gilla mig.
Allting var bara så... åhh, just nu. Allting! och då menar jag verkligen ALLT gick snett just nu.
Månaderna gick. Jag hade inte den bästa tiden i mitt liv kan man säga.
Skolan rullade på som vanligt och helt plötsligt vart det December och det var dags för resan till Atlanta.
Det kändes bra den morgonen när vi for iväg till flygplatsen, det skulle bli skönt att fara bort ett tag från Sverige och bara umgås med familjen och slippa allt annat.
När vi klev på flygplanet så kände jag hur mycket jag verkligen skulle sakna Sverige, och speciellt Yasmin och Rebecka, men det var ju bara 1 vecka. En hel vecka. Borta från mina bästavänner, skulle jag verkligen klara det här?
Men snart skulle vi vara i Atlanta och då skulle säkert tiden gå så fort för jag skulle ha så kul.
Fast det hade varit roligare om någon av dom hade följt med, mycket roligare.
Jag tänkte inte på något längre utan satt bara och blundade och hoppades på att tiden skulle gå fort, och de gjorde den.
Efter en 9 timmars lång resa med flyg så var vi äntligen framme i Atlanta.
När vi hade klivit av flyget och checkat ut våra väskor så gick tog vi taxin till skidstället där vi skulle bo i en stuga.
Taxi chauffören sa att det ungefär skulle ta 1 och en halv timme från flygplatsen till skidstället så det var bara att åka bil ett tag.
Atlanta var verkligen vackert, tänkte jag medans jag satt och tittade ut genom bilrutan när taxin körde.
Det var mycket mer roande att sitta och stirra ut genom bilrutan här än vad det var hemma.
Det enda man såg hemma var skog, vilket det inte var här.
När vi äntligen var framme så gick vi till receptionen för att få nycklarna till vår stuga som mamma och pappa hade bokat.
Stugan var faktiskt rätt mysig och jag insåg att det skulle bli rätt härligt att få åka skidor hela dagarna.
Jag utforskade vår stuga ett tag sen så började jag packa upp mina saker i det rummet jag skulle sova i.
Precis när jag var klar så ropade mamma på mig och jag gick dit för att se vad hon ville.
- Vi ska bara äta lite lunch nu sedan kan vi gå och köpa liftkort för hela veckan sen är det bara att åka hur mycket du vill gumman. Sa mamma.
Jag satte mig vid köksbordet och väntade på att maten skulle bli färdig.
Jag tittade ut genom fönstret som var vid köksbordet, det var fullt med andra små stugor runt omkring våran.
Maten blev klar och jag försökte trycka i mig så mycket som möjligt för att jag skulle orka åka hela dagen även fast jag inte var ett dugg hungrig.
Som tur var så låg själva liften upp till toppen av skidbacken rätt så nära stugorna.
Det var då tur, för jag hade ingen lust direkt att vara tvungen att åka 1000 meter med slalomskidorna innan man kom till liften.
Vi gick och köpte liftkort sedan gick jag tillbaka till stugan för att ta på mig all skidutrustning.
Vi åkte iväg till sittliften och jag var rätt så rädd när vi skulle kliva på den för jag hade aldrig gjort det förut.
Det var då tur att man kunde sitta alla tre i en för jag hade då inte vågat åka själv.
Jag försökte ta det lite lungt även fast jag hade höjdrädd. Jag tittade försiktigt ner, vi var flera meter upp i luften. Vilket gjorde mig ganska skräckslagen, men jag försökte att inte tänka på det.
Allting gick fint fint när vi skulle kliva av liften sen, även fast jag trodde att jag inte skulle komma av och dö istället.
Wow, det var verkligen jätte vackert att stå uppe på toppen och titta ut.
Man såg så långt. Detta var verkligen någonting jag skulle minnas.
Vi åkte några gånger, upp och ner för berget.
När vi hade åkt upp till toppen av berget än en gång så sa mamma;
- Nä nu får det här bli mitt sista åk för idag.
- Jo jag tror det blir mitt sista också för idag. Sa pappa. Och du då Sarah? ska du fortsätta att åka eller?
Eftersom jag inte hade någon lust att sluta åka så sa jag att jag skulle fortsätta att åka.
Undra bara hur det skulle gå för mig att åka liften.
Vi åkte ner och dom åkte rakt ner till stugorna och jag svängde av till liften.
Jag ställde mig i den jätte långa lift kön och väntade med pirr i magen på att det skulle bli min tur.
När det nästan var min tur att åka så petade killen bakom mig på mig,
- Alltså, är det okej om jag åker med dig upp? för det tar så lång och vänta annars. Frågade han.
- Visst, det är okej. Sa jag och orkade inte ens vända mig om och titta bak.
När vi skulle sätta oss i liften så gick det helt perfekt.
Vi hade suttit tysta hela vägen ända tills jag satte upp mina skidglasögon på huvudet istället för att ha dom nere för det hade slutat att blåsa så mycket, då tittade han på mig och sedan satte han också upp sina.
Det var precis då jag tittade på han för första gången.
Jag blev rätt så stel i kroppen när jag såg vem det var, han värkade också känna igen mig för han blev ganska förvånad.
Men va, vad gjorde han här, va? nu förstod jag verkligen ingenting.
Atlanta
De vart ganska kort men vi ska skriva ett till inlägg senare tror jag.
Så vem tror ni den dära killen är då?
Kommentera för mer!
Kommentarer
Postat av: Anonym
men da jb älskar historien
Trackback
