mystorieaboutjb

- Skulle jag kunna få prata med din mamma lite? Frågade han sedan.
- Visst, sa jag och gav min mobil till mamma.
Dom pratade länge, och jag undrade vad dom pratade om.
Efter ett tag fick jag tillbaka min mobil och jag sa hejdå till han och sedan la vi på.
- Vad sa han? Frågade jag mamma.
- Det är en hemlighet mellan mig och han, sa hon och började små skratta.

---

     
                                                        Justin & Hennes outfit.

En hemlighet, mellan min MAMMA och Justin? Okej vad var det här för något, tänkte jag.
Jag försökte att klura ut vad det var på hela hemvägen men det gick inte, hur mycket jag än försökte.
När vi kommit tillbaka till skidstugan så låste mamma upp dörren sedan sprang jag fort till min säng där och slängde mig i den.
- Ta det försiktigt! Ropade mamma från hallen.
Jag insåg inte hur mycket jag hade saknat att vara här (jämfört med på sjukhuset) förens jag legat ett tag i min säng och tänkt.
- Sarah kom! Hörde jag mamma ropa.
- Kommer! Skrek jag tillbaka.
Jag reste mig sagta upp och blev lite yr, allt blev svart prickigt så jag blundade och kände hur min hjärna började snurra. Men efter ett tag försvann det och jag gick ut ur rummet mitt till köket där mamma stod.
- Du kanske bör tänka på att ta på dig lite finare kläder. Sa mamma och kollade på mina "inte så fina" kläder som jag hade på mig. Sedan började hon flina.
Jag tittade ner på mina kläder och kunde inte annat än att hålla med henne.
Så jag gick tillbaka till mitt sovrum för att kolla vad jag hade fått med mig när jag packat hemma.
Jag ville ha på mig något lite finare än vanligt eftersom jag skulle träffa Justin.
- Ååååh jag har ju inget fint! Skrek jag ut för jag blev så irriterad.
Efter ett tag så kom mamma in i mitt rum med en skjorta i handen.
- Duger inte den här? Sa hon och kastade en skjorta på min säng sedan stängde hon dörren.
Jag lyfte upp skjortan och kollade på den, det var min favorit skjorta som såklart var mammas!
Jag brukade låna den i smyg tills hon upptäckte att jag brukade andvända den eftersom hon hittade den i smutsen utan att hon själv hade andvänt den.
Perfekt! tänkte jag och tog ett vanligt vitt linne och sedan satte jag skjortan över.
Jag hittade ett par vanliga jeans i min väska som jag valde att ha till.
Sedan gick jag ut till mamma.
- Så vad tycks? Sa jag glatt.
- Hmm.. Sa hon fundersamt. Det behövs något mer, något som piffar upp det lite. Som det här. Sa hon och kastade ett skärp till mig som jag fångade.
Jag satte på skärpet på byxorna.
- Nu då? Sa jag sedan.
- Gumman, du är alltid perfekt! Sa hon och flinade glatt åt mig.
- Ha ha mamma, när är det mat?
- Det får bli EFTER du har fått din lilla överraskning av Justin. Svarade hon och log.
- Jaha, vet du möjligtvis någon tid som den lilla överraskningen ska ske? Sa jag.
- Jo, han kommer hit vid 7 tiden och hämtar dig tror jag han sa.
- 7? ska jag vara hungrig så läänge? Sa jag sedan kollade jag på klockan. Den var redan halv 6!
Jag måste ju fixa i ordning mig, för så här kan jag ju inte se ut, sa jag och sprang till toan.
Jag satte på lite ögonskugga först, sedan kajalen och sedan lite mascara. Det blev helt okej.
Sedan fixade jag mitt hår som såg ut som en riktig rishög.
- MAMMA vart är hårmoussen? skrek jag.
- Det ligger i min väska i mitt rum. Skrek hon tillbaka.
Jag sprang och rotade igenom hennes väska tills jag hittade den och sprang tillbaka till toan för att fortsätta fixa iordning mig.
Precis när jag blev klar så plingade det på dörren.
Jag sprang och öppnade, och där stod Justin.
- Vad fin du är! Sa han och gav mig en kram.
- Tack, du med! Sa jag och besvarade hans kram.
Åh, han var så söt, tänkte jag och log för mig själv.
- Vad är det du ler så mycket åt? Sa han och flinade.
- Nä inget, bara att..
- Vadå?
- Haha jag vet inte egentligen, du är bara så .. söt! Sa jag och log ännu mer.
- Men du är ännu sötare, sa han och log tillbaka.
- Så, vad är överraskningen jag skulle få? Sa jag och var ganska så ivrig.
- Haha, det vill du allt veta va? Sa han och blinkade med ena ögat till mig. Nä men det ska du faktiskt snart få veta, vi ska bara ta oss ut genom dörren så kan äventyret börja. Sa han och började skratta.
- Ska bara hämta min jacka om du kan vänta ett tag? Sa jag och började också skratta.
Han nickade och jag sprang och hämtade den från mitt rum.
Och innan jag gick till hallen där Justin stod så stoppade mamma mig.
- Ha det så kul! Sa hon och gav mig en kram.
- Ja, det ska jag. Sa jag och sedan gick jag till hallen.
Han tog min hand och öppnade sedan dörren för att gå ut men precis då så snubblade han över tröskeln och flög frammåt och ramlade.
Jag började att skratta, och det gjorde även han.
- Hahahah hur gick det Justin? är du okej? Sa jag medans jag skrattade.
- Jag mår fin fint, sa han och skrattade medans han sa det.
Sedan hjälpte jag han att resa sig upp och sedan tog han min hand igen och drog med mig utanför dörren.

Justins perspektiv:
Okej, det där var ganska så pinsamt. Men hon verkade nog bara tycka det var lite gulligt kanske? försökte jag inttala mig själv.
Det var iallafall en ganska rolig början på denna lilla överraskning, tänkte jag.
Jag tog hennes hand och drog med henne ut genom dörren, sedan gick vi ner för en backe till en väg där min bil som jag hade ordnat stod.
- Wow, Justin! Vart ska vi egentligen? Sa hon och log jätte sött.
- Det får du se, svarade jag och blinkade med ena ögat åt henne.
Vi satte oss i bilen och den började sakta åka iväg.
Snart skulle vi vara framme och jag skulle få visa henne vad jag hade ordnat.
Vi satt och pratade om allt möjligt som vi alltid brukade göra.
Tiden gick fort och bilen hade nu stannat, vi var äntligen framme.
En man öppnade bil dörren till oss och jag drog med henne ut.

Sarahs perspektiv:
Jag tittade mig omkring.
Vi var mitt i Atlanta, tror jag iallafall? tänkte jag.
Jag tittade framåt och såg en liten skylt där det stod, gå ditåt.
- Vänta här ett tag tills chauffören säger att du får gå. Sa han och sprang iväg.
Jag vände mig om mot chauffören och såg att det var Usher. Haha, Usher? tänkte jag och log.
Jag stod och pratade med han ett tag tills han tog upp sin mobil och läste något.
- Nu kan du gå, följ alla skyltar du hittar. Sa han och pekade mot den första som jag redan hade sett.
Jag började gå mot den och följde sedan vart den pekade. Sen kom jag till en ny skylt där det stod, gå ditåt.
Och jag följde alla skyltar som fanns tills jag kom fram till en stor dörr.
På dörren så stod det, öppna, och välkommen in. 
Jag öppnade den stora dörren och klev sakta in.
När jag lyfte min blick från marken och tittade upp så kunde jag inte tro mina ögon.
- Woaw! Sa jag lite halft viskande.
- SURPRISE! Skrek Justin och hoppade fram framför mig och skrämde livet ur mig!

---

Haha, blev ett ganska långt kapitell men ja.
KOMMENTERA FÖR MER! :D

 
                                                            Miami, & Justin ringer

Sarahs perspektiv:
Jag öppnade den lilla söta guldasken som Justin precis gett mig.
Jag kände hur min kropp fylldes av glädje när jag såg det fina guldhjärtat som var där inne.
- Vänd på det och läs, sa Justin glatt.
Jag vände på guldhjärtat och läste den lilla texten som stod innuti det.
"One less lonely girl"
- Aww, tack Justin! sa jag och sträckte ut armarna för att krama honom.
Han besvarade kramen och han kramade mig länge, det kändes helt perfekt.
Justin hjälpte mig att sätta på mig halsbandet och jag var fortfarande lika glad.
Jag kände mig så speciell.

Justins perspektiv:
Hon var så söt, jag kunde inte motstå att titta på henne.
Och när hon log, det var som att allting stannade.
Efter jag hjälpt henne att stoppa på henne halsbandet jag gett henne så granskade jag henne noga.
- Du är jätte söt, det där halsbandet passade dig verkligen. Sa jag och log.
- Aww, tack! Sa Sarah och jag såg hur glad hon blev.
- Jo Sarah, det är så att.. Sa jag och väntade för att se hur hon skulle reagera.
- Va! Vadå Justin, berätta? Sa hon ivrigt.
Jag väntade ett tag och försökte att se bekymrad ut men eftersom jag inte hade så bra pokerface så började jag skratta.
- Haha, jo jag har en liten "överraskning" till dig sen när du har piggnat till.
- Va, har du? Aww Justin, vad gulligt av dig!
Vi pratade en stund, om allt möjligt.
När jag var med henne så kändes det som att vi kunde prata om allt, och jag älskade att se henne le medans vi pratade.
Efter vi suttit och pratat i någon timme så kommer en sjuksköterska in i rummet.
- Tyvärr måste jag avbryta eran konverstation nu för besökstiden är slut. Sa sjuksköterskan.
Jag gav henne en kram sedan pussade jag henne på pannan.
- Vi ses snart, bli bättre nu! Sedan gick jag ut ur rummet.
Mamma satt och väntade utanför så jag gick till henne.
Sedan åkte vi tillbaka till skidstugan vi hade hyrt.
När vi kom tillbaka var klockan bara 4 så jag bestämde mig för att ta några åk i backen så jag satte på mig mina skidor och tog mig iväg till liften.
Jag tänkte på hur glad hon hade sett ut när hon hade öppnat asken.
Hur söt hon hade varit, och hur glad "jag" hade blivit av att se "henne" glad.

Sarahs perspektiv:
Jag låg och tänkte på Justin rätt så länge.
Vad sött det var av honom att ge det där halsbandet till mig, det måste ha kostat en hel del.
Och texten i det, den var så speciell eftersom jag hade en gång i tiden blivit hans One Less Lonely Girl.
Jag kunde inte annat än att vara lycklig just nu.
Efter att jag fått legat och vilat ett tag så kom några sjuksköterskor in i mitt rum med min mamma.
- Du ska in på rönken nu, sa min mamma.
Rönken? skulle jag rönkas? Var det farligt?
Det kändes lite smått läskigt och jag blev lite rädd.
Jag tror att mamma såg på mitt ansikts uttryck att jag blev lite rädd för hon sa sedan;
- Det är helt ofarligt gumman, dom ska bara kolla om du har skadat ditt huvud.
Det gjorde allting mycket lättare, och den lilla klumpen jag fått i magen försvann genast.
Efter någon timme så var dom helt klar med rönkningen och jag fick gå tillbaka till mitt rum.
Klockan började närma sig 10 på kvällen när en läkare kom in i mitt rum.
- Din hjärna är helt okej, och du har inte skadat dig allvarligt. Du har bara fått en lättare hjärnskakning och bör ta det lite lungt i några dagar sen bör allting vara som vanligt. Sa han och pratade sedan lite med mamma innan han gick ut ur mitt rum.
Tiden gick och jag blev trött och somnade.
Jag drömde att det var jag och Justin. Vi var på en strand i Miami.
Vågorna var stora och dom svepte upp på stranden.
Han tog min hand och drog ut mig i vattnet och skvätte ner mig så jag blev alldelens genom blöt.
Vi stod tätt in till varandra och hans ansikte kom allt närmre mig hela tiden.
Sen precis i den bästa sekunden, då jag kände att någonting skulle hända så vaknade jag av att någon maskin i rummet pep till.
*Åhh* Varför skulle man alltid vakna då det var som bäst. Tänkte jag och tittade på klockan.
Den var redan 8 på morgonen.
Tiden gick och gick och mamma som hade sovit över med mig på sjukhuset vaknade också till slut.
Och den dagen vid 3 tiden fick vi checka ut och åka hem från sjukhuset.
Vi satt i taxin påväg tillbaka till skidstugorna när det ringde i min mobil.
Jag tittade på mobilen. Det stod Justin på telefonen så jag svarade.
- Hallå sa jag.
- Hallå. Svarade en mörk röst. Sen började han skratta. Det är Justin, hur mår du Sarah? frågade han.
Haha, typiskt Justin, han har då inget pokerface tänkte jag.
- Jag mår toppen faktiskt, är påväg tillbaka till skidstugorna.
- Åh vad bra! sa han. Är det okej om du får din lilla överraskning idag? Om du orkar alltså?
- Ja visst det är helt okej! Sa jag och blev alldelens varm innom mig.
- Skulle jag kunna få prata med din mamma lite? Frågade han sedan.
- Visst, sa jag och gav min mobil till mamma.
Dom pratade länge, och jag undrade vad dom pratade om.
Efter ett tag fick jag tillbaka min mobil och jag sa hejdå till han och sedan la vi på.
- Vad sa han? Frågade jag mamma.
- Det är en hemlighet mellan mig och han, sa hon och började små skratta.

---

Hihih, vad är det för överraskning hon ska få?
KOMMENTERA.