mystorieaboutJB DEL 13

Jag öppnade den stora dörren och klev sakta in.
När jag lyfte min blick från marken och tittade upp så kunde jag inte tro mina ögon.
- Woaw! Sa jag lite halft viskande.
- SURPRISE! Skrek Justin och hoppade fram framför mig och skrämde livet ur mig!




Jag fick ett plötsligt ryck och skrek till.
- Haha, där skrämde jag dig allt! Sa Justin och kramade mig sedan.
- Jodå, där skrämde du allt livet av mig.
- Kom, sa han och tog min hand.
Han drog med mig till en hiss som vi åkte upp med sedan ledde han mig till en annan dörr medans han höll han för mina ögon.
- Blunda nu! Sa han.
- Okej jag blundar! Svarade jag.
- Lovar du?
- Haha, ja Justin jag lovar, hur hade du tänkt dig att jag skulle kunna titta när du håller för? Sa jag och började små skratta.
- Jag vet inte, ibland tänker jag liksom bara inte. Sa han och började också skratta.
Han höll för mina ögon hårt sedan öppnad han dörren med andra handen och ledde mig in genom den.
Jag kände att det blev lite kallare än förut så jag chansade på att vi var ute.
- Okej, nu får du titta! Sa han.
Jag öppnade ögonen och tittade mig omkring.´
Vi befann och på en liten takterass på 38'onde våningen av ett högt höghus.
- Waow!... Har du gjort allt det här för.... mig Justin? Sa jag.
- Vad tycker du? Sa han och log åt mig.
Jag kunde inte beskriva hur vackert det var.
Det var en massa blommor, levande ljus, växter, och mysig belysning, och mitt av allt så fanns det ett litet bord där det var dukat för två. Men bäst av allt var nog utsikten.
Jag tror nästan att man kunde se över hela Atlanta.
- Det är ... fantatiskt Justin.. waow. Sa jag medans jag fortfarande var helt chockerad.
Han log åt mig sedan började han gå mot räcket.
- Kom, ropade han åt mig.
Jag gick efter han till räcket och ställde mig breved honom.
- Visst är det vackert? Sa han och log extra mycket med det där gulliga leéndet åt mig.
Jag nickade och log tillbaka.
Vi stod där ett tag och bara tittade ut över den fina utsikten, det kändes som i en film.
Det här kunde inte vara verkligt, här stod jag med Justin Bieber?
Vilket av hans fan i världen skulle inte vela vara jag just nu tänkte jag.
- Nä nu ska vi inte stå här hela kvällen, är du hungrig förresten? Sa han och tittade på mig med hans vackra bruna ögon.
- Ja, jag har inte ätit på hela dagen känns det som. Sa jag.
- Bra, då passar det ju perfekt, sa han och tog min hand och gick mot det lilla bordet mitt i allt.
- Varsegod, sa han och drog ut stolen åt mig.
- Haha, Justin du behöver inte göra det där, jag kan göra det själv, sa jag och började skratta.
Han sa ingenting och började istället också skratta lite smått.
Om det var någon som verkligen kunde få mig att skratta eller le så var det då Justin.
Han var alltid så rolig, så gullig. Och så fort han ler mot en så var man bara tvungen att le tillbaka, det gick inte att motstå.
Justin tog tag i en liten pling sak som stod på bordet och började vifta med den så det lät.
Han vände sitt huvud mot dörren vi hade kommit in genom så jag gjorde också det för att se vad som hände.
Och in kom...

Vem var det som kom in genom dörren?
Det får ni veta i nästa kapitell, skriver ett nytt efter typ 3 kommentarer hehe! :D


Kommentarer
Postat av: bry dej inte

kommentar nr 1

2011-04-13 @ 19:20:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0