mystorieaboutjb

---

- Vad är det för överraskning? frågade jag mamma.

- Det får du veta när du kommer hem imorgon, svarade mamma 
Vi pratade i telefonen i 20 minuter till sen så vart jag så trött så jag gick och la mig.
Jag vaknade nästa dag av att Yasmin och Rebbecka hade sättit på musik och så vi gick och gjorde oss i ordning som alla tjejer gör, som att sminka sig och välja kläder, som verkligen tog en evighet för Yasmin.

När det bara var en halvtimme kvar tills frukosten skulle stänga så skyndade vi oss ner till resturangen, det här skulle bli sista gången vi åt på detta underbara hotell.
Jag såg att Justin satt vid ett bord ganska nära där vi stod och tog mat, och han vinkade till mig. Först tänkte jag inte vinka tillbaka men jag valde att ändå vinka tillbaka lite blygt,  sedan gick jag till ett bord som var ganska långt bort från hans bord. Jag vet inte varför, men jag hade verkligen ingen lust att sitta nära han.

Tiden gick så fort, ena stunden hade vi varit i resturangen och jag hade små surat över Justin, och nu helt plötsligt satt vi på tåget på väg hem. 
I flera timmar satt jag och tänkte på allt som hade hänt under vår lilla resa, farmor, Justin och konserten, sedan förstördes mina tankar av att jag hörde några snarkningar så jag tittade ner på sängarna under mig i tågkupén, och både Rebecka och Yasmin hade däckat.
Jag bestämde mig för att gå till resturangvagnen, jag köpte lite godis och en god kanelbulle för jag var verkligen sugen på något, sedan gick jag tillbaka till vår lilla kupé och satte mig vid fönstret och bara tittade ut.
Där satt jag länge, länge, länge. Det kändes som en evighet.
Jag hörde hur någon ropade i några högtalare att det bara var ca 30 minuter kvar, så jag bestämde mig för att väcka Yasmin och Rebecka.

- Nu får ni vakna, vi är snart framme! Sa jag till Yasmin och Rebecka.

- Hur länge är det kvar?, frågade Rebecka och gäspade.

- Ungefär 30 minuter sa dom nyss. Svarade jag.
Dom vacknade till och vi började packa ihop alla våra väskor som vi hade haft med på tåget.

Nu var vi äntligen framme och mamma och pappa stod vid bilen och jag sprang fram och kramade dom så fort jag såg dom.

- Så vad är överraskningendå ?,frågade jag dom.

- Haha du får vänta tills vi kommer hem, svarade pappa och log.

Jag gick och sa hejdå till Yasmin och Rebecka och sedan satte jag mig i bilen och vi for hem, jag satt hela vägen hem och tänkte på vad det skulle kunna vara för en överraskni ng.
Kanske... hmm.. jag tänkte.
Jag hade faktiskt ingenaning, vad kunde det vara?

När jag kom hem så gick jag upp på mitt rum och började packa upp mina saker som jag hade haft med till Stockholm och sedan ropade mamma att det var mat, jag hade verkligen längtat efter att få äta hemma gjord mat igen för där nere hade vi bara ätit skräp mat varje dag nästan.

När jag satte mig vi bordet så låg det ett kuvert där vid min plats.

- Vad är det här?, sa jag nyfiket.

- Öppna och kolla, svarade mamma och jag fick ett stort leende på läpparna.

Jag öppnade försiktigt kuvertet och kollade vad det var där i, det var en flygbiljett och en broschyr och jag läste det högt vad det stod på den:

- ATLANTA SKI! Nä ni skämtar väl? Sa jag och kunde inte låta bli att gapa med munnen.

- Nej gumman du, jag och pappa ska fara till Atlanta och åka skidor i deras populära skidbacke.
- OMG, TACK SÅ MYCKET! Halv skrek jag och kramade om båda två. När åker vi?
- Det är ett tag kvar, det är ju bara Augusti nu men vi åker den 4 December. Svarade pappa.
- PERFEKT! Svarade jag och kramade om dom igen.
Sedan gick jag upp på mitt rum och loggade in på twitter och kollade om någon hade uppdaterat något intressant.
Jag gick in på Justins twitter och läste, han hade nyss varit inne och skrivit.
Jag blev helt stel när jag läste det, och jag läste det om och om igen men kunde inte fatta det.
Det stod:

---

Vad tror ni att det står? :O
Kommentera om ni vill höra mer!
5 kommentarer så skriver vi mera.